Ise

Ise Shinto Temple, Geku Yter Shrine, Shinto präster vid ingången till helgedomen
Ise Shinto-templet, Geku Yttre helgedom, Shinto-präster vid ingången till helgedomen (Större)

Sedan antiken har det japanska folket levt i enlighet med naturen. Över hela Japan finns det invigade klippor och vintergröna träd där Kami (övernaturliga varelser) bor, samt helgedomar, allmänt kallade jinja, i vilka Kami är förankrade och som vanligtvis består av en byggnad omgiven av en lund av träd. Enligt Shinto, den inhemska religionen i Japan, dyrks Kami i matsuri, som inkluderar högtidliga ceremoniella tillfällen såväl som festivaler på lokal nivå.

Det finns mer än 100,000 Shinto-fristader i Japan, som är i centrum för det andliga livet i landet. Historiskt sett har Jingu, Grand Shrine of Ise, haft den mest hedrade platsen bland alla Shinto-templen. Det anses vara det japanska folks andliga hem, de flesta som vill göra en pilgrimsfärd till Jingu minst en gång under sin livstid. Faktum är att mer än sex miljoner pilgrimer och dyrkare kommer till Jingu varje år.

Ise, Geku Yttre helgedom
Ise, Geku Yttre helgedom (Större)

Populärt känd som "O-Ise-san" eller officiellt som Jingu, är Ise Jingu huvudsakligen sammansatt av Naiku- och Geku-helgedomen, där den högsta gudomen Amaterasu Omikami och den stora gudomen Toyouke Omikami är dyrkade. Både Naiku- och Geku-helgedomen ligger mitt i forntida skogslundar med hundratals högva Cryptomeria-träd. Dessutom inkluderar Jingu också fjorton hjälpreservat samt hundra och nio mindre helgedomar.

Tillträde till både Naiku- och Geku-helgedomen är strikt begränsad till vissa högpresterade präster och prästinnor och medlemmar av kungafamiljen, med den allmänna allmänheten tillåtet att se lite mer än halmtak på de centrala strukturerna, dolda bakom fyra höga trästaket. Högprästen eller prästinnan i Jingu-helgedomskomplexet måste komma från den japanska kejserfamiljen och är ansvarig för att vaka över helgedomarna.

Ise, Naiku Inre helgedom, pilgrimer vid Kotaijinge huvudsakliga helgedom
Ise, Naiku Inre Shrine, pilgrimer vid Kotaijinge huvudhelg (Större)

Det antas att Jingu-helgedomarna i Naiku och Geku först byggdes under det femte århundradet e.Kr. Sedan det sjunde århundradet e.Kr. har Naiku, Geku och deras respektive hjälphelligdomar byggts om vart tjugo år och symbolerna för den Kami som de förankrar har har överförts ceremoniskt i högtidliga nattliga ceremonier från de gamla helgedomsbyggnaderna till nyligen rekonstruerade byggnader i deras angränsande helgedomar. Detta ceremoniella system, kallat Shikinen Sengu, är tänkt som en utarbetad Kannamesai (Erbjudande av de första frukterna) ceremonin. Det inbegriper rekonstruktion av helgedomsbyggnaderna samt förnyelse av de heliga kläderna och skatter som transporteras till de nya helgedomsbyggnaderna tillsammans med symbolen för Kami i anledning av Sengyo (Transfer) -ceremonin. Genom att utföra Shikinen Sengu vart tjugo år får det japanska folket förnyade välsignelser från sin Kami och ber för fred i världen.

Kullarna bortom Jingu är en del av Naikus heliga mark och fram till medeltiden erhölls allt virke som använts vid återuppbyggnaden av Jingu, i samband med Shikinen Sengu, från dessa skogar. Sedan dess har 13,500-träd som behövs för Shikinen Sengu emellertid erhållits från skogar i andra regioner i landet. Under Shikinen Sengu dekonstrueras de tidigare helgedomsbyggnaderna. Deras material, som anses vara heliga, distribueras till andra helgedomar i Ise-regionen och på andra håll i Japan för att användas i konstruktion och återuppbyggnad av andra tempelbyggnader.

Ise, Naiku Inre helgedom, pilgrimer vid Kotaijinge huvudsakliga helgedom
Ise, Naiku Inre Shrine, pilgrimer vid Kotaijinge huvudhelg (Större)

I anledningen till ombyggnaden av helgedomarna hålls ett antal festivaler för att markera speciella evenemang. Okihiki-festivalen hålls på våren under två år i rad och involverar människor från omgivande städer som drar enorma trä stockar genom gatorna i Ise till Naikū och Gekū. De nuvarande byggnaderna, från 1993, är 61-iterationen hittills och planeras för ombyggnad i 2013.

Kannamesai-festivalen är den viktigaste årliga festivalen på Ise Shrine. Denna ritual hålls i oktober varje år, och erbjuder den första skörden av grödor under säsongen till Amaterasu. En imperialistisk sändebud bjuder på ris som skördas av kejsaren själv till Ise, liksom femfärgad silkduk och andra material, kallad heihaku.

Cirka femton kilometer öster om staden Ise, och direkt vid kusten, ligger den lilla helgedomen Futami Okitama. Två stenar som stiger upp från havet ungefär hundra meter från helgedomen kallas Meotoiwa. Meotoiwa, som omfattar den 9 meter höga manliga klippan och den 4 meter höga kvinnliga klippan kopplad ihop med ett enormt rep, har varit en berömd symbol för matchmaking såväl som en plats för tillbedjan sedan forntiden. Webbplatsen anses gynnsam för gifta par eller par.

Meotoiwa, Okitama Shrine, målning av heliga stenar vid ingången till helgedomen
Meotoiwa, Okitama Shrine, målning av heliga stenar vid ingången till helgedomen (Större)


Meotoiwa, Okitama -helgedomen
Meotoiwa, Okitama -helgedomen (Större)


Meotoiwa-iwa stenar, Okitama Shrine
Meotoiwa-iwa stenar, Okitama Shrine (Större)
Martin Gray är en kulturantropolog, författare och fotograf som specialiserat sig på studier av pilgrimstraditioner och heliga platser runt om i världen. Under en 40-årsperiod har han besökt mer än 2000 pilgrimsfärdsplatser i 165 länder. De World Pilgrimage Guide på sacredsites.com är den mest omfattande informationskällan om detta ämne.

Japan reseguider

Martin rekommenderar dessa reseguider 

 

Ise