Damaskus

Stora moskén i Damaskus, Syrien

Belägen i hjärtat av den myllrande staden Damaskus är den stora moskén känd för att vara den äldsta existerande monumentala arkitekturen i den islamiska världen. I årtusenden före islams födelse var dock staden Damaskus en helig plats för forntida och sedan länge bortglömda kulturer. Vissa forskare tror att Damaskus är den äldsta kontinuerligt bebodda staden i Mellanöstern och som sådan har bevittnat mängder av olika religiösa kulturer. Tempelplatsens erkända historia går tillbaka till minst 1000 f.Kr. då araméerna byggde helgedomar för Hadad, stormarnas och blixtarnas gud, och gudinnan Atargites (Venus). På grunden av dessa araméiska helgedomar byggde romarna ett massivt tempel för guden Jupiter. Utgrävningar som gjordes i början av 1900-talet har avslöjat klippinskriptioner som anger byggdatum för Jupitertemplet år 15-16 och 37-38 e.Kr.

Jupitertemplet, som nästan helt har försvunnit (eller är begravt djupt under befintliga strukturer), stod på en plattform känd som temenos (eller helig inhägnad) som mätte cirka 385 meter från öst till väst och 421 meter från norr till söder. Temenos ytterväggar finns fortfarande kvar och kännetecknas av stora block av klätt murverk. Vid temenos fyra hörn fanns stora fyrkantiga torn, av vilka endast det sydvästra finns kvar, och runt kanten fanns arkader som öppnade sig mot en stor rektangulär innergård. Under den romerska kejsaren Theodosius (305-334) förbjöds hedniska ceremonier vid Jupiters tempel, kristendomen tog tempelområdet i besittning och byggandet av en Johanneskyrka påbörjades, belägen på exakt den plats där Jupitertemplet tidigare hade stått. Denna kyrka, en viktig pilgrimsfärdsplats för tidig bysantinsk kristendom, fortsatte att fungera även efter den islamiska erövringen av Damaskus år 375. Efter sin ockupation av den antika staden delade muslimerna den stora romerska tempelplattformen med de kristna, de kristna behöll sin kyrka och muslimerna använde de södra arkaderna i det romerska temenosområdet för sina böner.

År 706 rev al-Walid, den sjätte ummayadiska kalifen, kyrkan och byggde en moské längs den södra muren av det romerska temenos. Med hjälp av tusentals hantverkare av koptiskt, persiskt, indiskt och grekiskt ursprung tog konstruktionen tio år att slutföra och inkluderade en bönesal, en stor innergård och hundratals rum för besökande pilgrimer. Den treskeppiga bönesalen, ungefär 160 meter lång, var täckt med ett tegeltak av trä och stöddes av återanvända pelare hämtade från romerska tempel i regionen samt från Mariakyrkan i Antiochia (en liknande praxis gav pelare till moskén i Kairouan i Tunisien). Hela fasaden på innergården och arkaderna runt den var utsmyckade med färgad marmor, glasmosaik och förgyllning, och var faktiskt det mest omfattande området med väggmosaik som någonsin skapats under antiken.

Allt som återstår av denna ursprungliga islamiska utsmyckning kan ses på tvärskeppets norra yttre sida, under gaveln, på arkaderna och baksidan av den västra portiken, samt på vestibulens valv. Minaretstrukturerna i den nuvarande moskébyggnaden utvecklades ur hörntornen från de antika romerska temenos. De befintliga minareterna är från al-Walids tid, med rekonstruktioner och utvidgningar gjorda omkring 1340 och 1488. Minareten i det sydöstra hörnet kallas Jesu minaret på grund av en lokal tradition som säger att det är här Jesus kommer att framträda på domedagen. Sedan ummayadperioden då moskén byggdes har den byggts om flera gånger som svar på de katastrofala bränderna 1069, 1401 och 1893. Hela marmorpanelen som kan ses i kyrkan idag är från tiden efter branden 1893.

Inne i moskén finns en liten helgedom för Johannes Döparen (profeten Yahia för muslimerna), där traditionen säger att Johannes huvud (och kanske hela hans kropp) är begravt. Intill bönesalen, längs gårdsplanens östra vägg, finns ingången till en fint kaklad helgedomskammare. Enligt olika traditioner rymmer denna helgedom huvudet av Sakarja, Johannes Döparens far, eller huvudet av Hussein, son till Imam Ali (Muhammeds svärson och den fjärde av de "rättledda kaliferna").

Det finns flera andra helgedomar i Damaskusområdet inklusive:

• Helgedomen för Ibn Arabi
• The Seven Sleepers grotta på Mount Qaysun
• Masjid al-Qadam (Profetens fotavtryck)
• Lady Zeinabs helgedom
• Lady Roqauyas helgedom
• Lady Sokeinas helgedom
• Sakeer Babs helgedom
• Helgedom av Sokina Bint Imam Ali
• Helgedom för Abdollah Bin-zein-Abdin
• Helgedom av Bilal al Habashi
• Helgedom för Abdollah Bin-Jafar
• Hijr Bin Oday's helgedom
• Helgedom för Habiba Waum Muslima
• Helgedom av Fatima Bin Housein
• Grottan i Ashab al-Kahf på Salera-kullen