bornholm

Bornholmsön; Tempelkyrkor

Belägen 40 kilometer sydost om Sveriges sydspets men territoriellt en del av Danmark, är ön Bornholm en av de äldsta synliga klipporna i världen. Formad genom vulkanisk aktivitet för mer än 1700 miljoner år sedan, har den lilla granitön en yta på cirka 600 kvadratkilometer (230 kvadrat miles). Dess böljande kullar är täckta av ett lapptäcke av gårdar, betesmarker och vackra skogar, kusterna pryds av sandstränder och klippiga klippor och dess traditionella byar är hem för några av de vänligaste människorna i Europa.

Arkeologiska utgrävningar avslöjar att ön har varit bosatt sedan åtminstone 3600 f.Kr., då många dolmens och neolitiska högar började byggas. En majoritet av högarna visar tecken på att ha använts för begravningar medan andra, som saknar gravlämningar, indikerar möjlig astronomisk och ceremoniell användning. Utspridda här och där över ön finns många stenblock och platta, glaciärskurade klippytor som är graverade med mystiska symboler och geometriska former, små skålformade fördjupningar och ristningar av skepp. Konventionell arkeologisk teori, som inte kan datera gravyrerna eller förklara deras funktion, tillskriver dem bronsålderns invånare (1800-500 f.Kr.). Dessa hällristningar kan dock härstamma från en långt tidigare ålder och kan ha fungerat som havs- och stjärnkartor för forntida sjöfarare.

På medeltiden var ön känd som Burgunderland eller Burgunderholm, från vilket det nuvarande namnet kommer (holm är ett gammalt danskt ord för ö). Under övergången till kristendomen mellan 1050 och 1150 e.Kr. restes ett 40-tal runstenar runt ön och idag finns de flesta av dessa i närheten av kyrkor och gamla broar där de ofta har återanvänts som byggnadsmaterial.

Den mest kända av Bornholms gamla konstruktioner är helt klart dess medeltida rundkyrkor. Den nuvarande hypotesen bland historiker är att dessa strukturer inte var avsedda enbart för religiösa utövningar utan att de också hade en defensiv funktion. Med tanke på deras antagna byggperiod den 12^th århundradet, verkar detta vara vettigt eftersom Östersjöregionen sedan utsattes för nästan kontinuerliga räder av slaviska pirater från ön Rugen, utanför den tyska kusten. Ursprungligen hade de fyra kyrkorna platta tak så att de kunde försvaras från vilken vinkel som helst, och de konformade taken tillkom inte förrän flera århundraden senare. Vid djupare överväganden är dock tanken att kyrkorna användes i försvarssyfte föga meningsfull när man betänker det begränsade utrymmet inom kyrkorna. Var och en av de fyra rundkyrkorna, förutom Nyker, har tre våningar men den nedre våningen har begränsat utrymme på grund av den enorma centrala pelaren och de två övre våningarna är för små och trånga för att rymma mer än ett par dussin personer. Dessutom, om skyddsplatser behövdes under attacker, hade det varit mycket mer logiskt att befolkningen hade samlats inom fästningarna Gamleborg och Lilleborg, som var mycket säkrare och mer försvarbara under tiden för de förmodade piraträderna.

Det finns ännu fler mysterier i dessa fyra rundkyrkor som inte kan förklaras med den konventionella historiska tolkningen. Vad var syftet med den runda formen och varifrån kom den arkitektoniskt? Även om det finns mängder av andra kyrkor från samma tidsperiod i hela Danmark och andra delar av Skandinavien, finns det inga andra kyrkor med den särpräglade runda formen som de bornholmska byggnaderna. Lika mystisk är placeringen av de fyra rundkyrkorna i förhållande till varandra, till Bornholms geografi och till den närliggande holmen Christianso (12.5 mil nordost om Bornholm). Med andra ord, vem byggde egentligen dessa kyrkor och i vilket syfte?

För att hitta svar på dessa frågor såg två forskare bortom den konventionella historiska tolkningen och leddes upprepade gånger till Tempelriddarriddarnas medeltida religiösa orden. skriver i sin bok, Tempelherrarnas hemliga ö, Erling Haagensen och Henry Lincoln presenterar bevis som kopplar samman de fyra rundkyrkorna på Bornholm med det kontroversiella och mycket missförstådda religiösa brödraskapet av tempelridderna. Enligt dessa författare indikerar placeringen av de fyra rundkyrkorna i Osterlars, Nylars, Olsker och Nyker ett komplext men vackert mönster av landskapsgeometri med tre, fyra, fem, sex och sjusidiga figurer. Dessutom avslöjar de runda kyrkorna nyckeln till ytterligare landskapsgeometri, som är kopplad till de andra medeltida kyrkorna på Bornholm och närliggande Christianso, och som också speglas i den extraordinära landskapsgeometrin i Rennes le Chateau i södra Frankrike.

Historiskt sett är det känt att de ursprungliga nio grundarna av tempelherrarna tillbringade nio år med att i hemlighet gräva ut gömda passager under Salomos tempel på berget Sion i Jerusalem, varefter de oförklarligt blev oerhört rika. Vad hittade de nio tempelriddare; stor rikedom, föremål med mystisk makt, texter med hemliga esoteriska läror eller alla dessa saker? Vad var sambandet mellan tempelriddarriddarna och den explosivt snabba utvecklingen av den cistercienserklosterordning som har så många fascinerande kopplingar till den tidiga kristendomen i Skandinavien och Bornholm? Och om stora skatter upptäcktes under Salomos tempel, var gömdes dessa skatter då? Geo-radarundersökningar som utförts vid Österlars kyrka på Bornholm och kyrkan Rennes le Chateau har avslöjat vad som verkar vara tidigare okända kryptor under kyrkgolven. Lagrade tempelriddaren sina skatter på dessa platser?

Haagensen och Lincoln har gjort banbrytande arbete i analysen av Bornholms heliga geografi men författarna tror att djupare och mer esoteriska hemligheter återstår att upptäcka. De himmelska linjerna av öns neolitiska konstruktioner och rundkyrkorna behöver studeras mer i detalj (till exempel var de övre fönstren i Osterlars kyrka placerade för att vara i linje med soluppgångarna under vinter- och sommarsolståndet). Dessutom behöver antika hedniska symboler kodade i ristningar och fresker som finns i de fyra rundkyrkorna och även vid Poulsker kyrka i södra Bornholm undersökas med en bredare kunskap än den konventionella historiska ansatsen.

Templarkyrkan i Olsker, Bornholm